Herrejisses. Jag är helt slut. Både fysiskt och psykiskt. Jag säger upp mig... kan man det?
Då jag skriver i en ny blogg kommer inlägg bakåt i tiden att läggas till framöver som berör aktuella ämnen som förklaring.
Vi tar senaste dagarna från början (och även lite längre bakåt)...
Då jag sedan en tid tillbaka lider av vad jag tror är ryggskott så kämpar jag på för att ens få på mig kläder, packa med barnen, lyckas köra bilen till skolan och vidare till jobbet. Onsdag morgon ringde jag till vårdcentralen då det gått 2 veckor sedan den kvällen det small till i ryggen och mina ryggproblem började och de bad mig kontakta sjukgymnast och även ringa tillbaka lite tidigare torsdag morgon för att få en tid till läkare för att få bättre smärtstillande. Jag ringde genast rehab för att höra mig för om tid men nej... de satte mig på listan av folk de ringer vid återbud. Det kände jag mig nöjd med.
Torsdag morgon ringde jag VC o knappade in att de ska ringa mig 7:50 enl uppmaning. Får tid att de ska ringa tillbaka 8:15. 8:07 ringer telefonen men det är rehab som har en tid 11:15 till mig - den tar jag. 8:15 ringer VC o vill att jag kommer 11. Får alternativ 13:50 - den tar jag.
11:15 på rehab träffar jag sjukgymnast som efter massor med olika undersökningar och övningar säger att det är någon slags diskpåverkan och jag får några övningar att göra och tid för återbesök.
13:50 på lasarettet får jag träffa läkare - får utskrivet muskelavslappnande och smärtstillande. Talar om att jag måndag 6/3 gjorde MRT nedre buk pga endometriosen och tänker att kaaaaaanske kan ryggen finnas med? Dr ska kolla och återkomma. Vi ska höras framöver för att se vilket håll det går åt med ryggen.
Åker tillbaka på jobbet tills arbetsdagen är slut och åker sedan hemåt. Precis innan hemfärd ringer min gyndoktor o lämnar besked från röntgen. Endometriosen växer tillbaka. I ena äggledaren är det igenvuxet, mer runt livmodern och så har jag även fått Adenomyos - en annan typ av endometrios som är inbäddat i muskelväggen runt livmodern och orsakar smärta och kraftigare blödningar. Dr skrev ut Synerala så jag ska komma medicinskt i klimakteriet i 6 månader för att svälta ut endometrios... Gjorde liknande efter operationen i september 2014 å det var tufft - men det kan absolut vara värt det.
På förmiddagen fick jag mail från barnens skola att det går löss, medan jag var på lasarettet besökte jag Apoteket och inhandlade balsamspray och luskam. Jag har aldrig sett en hårlus, klarade mig själv alltid undan dem men tänker att det är lika bra att kolla efter. När vi ätit middag är det dags... sätter igång i dotterns hår och det kryper preciiiiis överallt... va fasen :( arbetade mig igenom hela håret 2 gånger men nya dök upp hela tiden. Så vill man behålla lugnet ändå inför dottern. Tanken att ta fram hårtrimmern och kapa allt fanns hela tiden men nej... kamma, kamma, kamma... Maken åkte till Ica o köpte lusmedel o vi följde instruktionerna men likväl kröp det i skallen på henne.
Då säger sonen att det gör ont och känns konstigt i magen... kort därefter börjar han kräkas! Så fick vi nya uppgifter. Hela kvällen... vilken dag!
I natt har jag sovit sådär. Daniel o Mattias var uppe vid 1-tiden då det var dags för en till sväng av tömma magen... sen var det upp tidigt i morse. Jag har hela natten väntat på att Sofie ska börja kräkas. Tänkte så mycket att jag själv mådde illa.
Idag har det varit en kamp. Nya luskamningar med en del fynd. En sväng med nytt lusmedel, dryck till magsjukan, ingen mat går ner... jag har varvat vården av barnen med lite fix hemma. Då jag inte kan sitta pga ryggen och att stå rakt upp och ner är för jobbigt så är det bättre att gå och röra sig så sofies rum är iordningplockat, vårt sovrum är pimpat och jag har tvättat en del...
I morgon är min födelsedag. Planen var kalas o mor, far och syster är inbjudna men när detta är färdigskrivet så får jag skicka avbokningen..
grattis till mig lixom... i give up...
